Under c:a femton år så jobbade jag på ett korttidshem med inriktning autism och utvecklingsstörning.
När jag hade slutat där så jobbade jag hemma hos ett par av ”mina ungdomar”. Det blev en väldigt rolig, spännande och insiktsfull tid. Att även i hemmiljö lära känna dem gjorde att jag fick en stor och ny förståelse och helhetsbild av både ungdomarnas och föräldrarnas situation.
En dröm sedan en längre tid om att öppna mitt eget korttids började nu att ta form. Beslutet att faktiskt göra det tog jag eftersom att jag känner att jag har mitt helhjärtade engagemang, breda kunskaper och erfarenhet som krävs. Från beslutet till att jag öppnade Korttidshemmet Rosenklubben tog det c:a16 månader. En väldigt lärorik och rolig tid, full av hårt slit och nya kontakter. Jag gick flera kurser och utbildningar, bl.a. i arbetsrätt. Att leta efter lämplig lokal och att förhandla avtal blev intressanta erfarenheter. Samtidigt så skulle alla ansökningar med mycket dokumentation sammanställas, skrivas och lämnas in till bl.a. Socialstyrelsen. Jag letade personal. Något som var, och är, viktigt för mig och min verksamhet är att hitta lämplig personal med den rätta inställningen och visionen hur ungdomarnas vistelse här ska vara. När flera av mina tidigare kollegor hörde av sig och ville börja arbeta hos mig så blev jag både stolt och glad. Det blev också så att några av dem började att arbeta här.
Den 1 december 2012 så fick jag äntligen nyckeln till lokalen som nu var färdigrenoverad. Allt hade gjorts i ordning och anpassats till de fina lokalerna som nu är Korttidshemmet Rosenklubben. Nu så skulle det äntligen bli som jag längtat efter och ville. Under de kommande två veckorna färdigställdes lokalerna. Med hjälp av familj och vänner så inredde vi alla rum, handlade möbler, köksprylar, musikinstrument mm, mm, sydde och hängde gardiner. Allt skulle vara klart, och blev det, till den 14 december. Nu så skulle jag ha mitt allra första Öppet Hus!
Den fjärde januari 2013 började äntligen de två första ungdomarna. Under januari och februari började det tre till. Flera av ungdomarna kände jag väldigt väl sedan tidigare, – det var så härligt att se dem här! Det var skönt att få höra av deras föräldrar att de vet att jag alltid sätter deras barns allra bästa i första hand.